Så här såg mitt hår ut igår. En lite slarvig men ändå så snygg knut högt uppe på hjässan. Har ibland så otroligt svårt att få håret att hållas bort från ögonen och så tråkigt att hela tiden ha samma frisyr så jag ville pröva på något nytt, och nu när min pannlugg växt ut så mycket så är den här frisyren riktigt bra och dessutom mycket enkel att fixa. Tar runt 3 minuter och såhär gör du..

1. Först skall du komma ihåg att håret inte skall skina nytvättat för då är det svårare att få knuten att hållas högt uppe på huvudet på grund av att håret är för halt.

2. Samla ihop allt hår så högt upp på huvudet du vill att knuten skall sitta.

3. Snurra nu runt allt hår till en liten såkallad boll och fäst det med en hårsnodd.

4. Ifall det står ut några hårstån där de inte skall stå ut så fäst dem med hårnålar.

5. Till sist sprayar du hela håret med hårspray. Kom även ihåg att det kan vara bra att ha med hårsprayet hela dagen om det är regningt, blåsigt eller kallt ute så att du kan förbättra allting lite under dagen.

Vill ännu tillägga redan i detta inlägg att jag imorgon tänkte dra igång en tävling. Har ett halsband jag vill lotta ut åt någon av mina läsare. Mera om tävlingen och halsbandet imorgon, nu önskar jag er lycka till med försök på att göra en sådan här knut!

Läste för en tid sedan en text där en tjej skrivit upp sitt såkallade träningsschema. Hon berättade vad hon brukade träna, hur ofta och hennes då- och nuvarande kroppsmått i centimeter. Personen i frågan är smal och tränar verkligen regelbundet så ni kan ju räkna ut att schemat var fullspäckat och måtten små. När jag läste den texten frågade jag mig själv, varför lägga ut det här på internet? För att få andra inte smala och missnöjda människor att bli avundsjuka och må dåligt, eller för att visa att man själv är så smal och snygg och orkar träna två-tre timmars hårda pass tre gånger i veckan utan några som helst problem? Jag blev i alla fall lite mållös och visste inte vad jag skulle tycka. Jag kan med en ganska många procents säkerhet säga att det är massor med ungdomar som är osäkra och missnöjda över sin kropp, och blir det då bättre att läsa någons hårda träningsdagbok och kroppsmått? No, I don´t think so.

Vad jag egentligen vill få fram med detta inlägg är att jag tycker att de smala och självsäkra peronerna skulle kunna hålla en lite längre profil. Finns så otroligt många unga, fram för allt tjejer, som verkligen tar åt sig och sedan slutar med att äta och till slut, om det går riktigt dåligt, dör de. Det sägs ju att man skall vara nöjd över sig själv och sin kropp men ändå är inte närapå alla det, och jag tycker att de som är det kan hålla sig lite lugna och vara stolta över sig själva, men hela världen måste inte veta om det. Eller vad är er åsikt om detta?

Oj vilken måndag. Finska verb som skall böjas till passív, språkhistoria, laboration med natriumkarbonat & glukos och engelska med australienskt uttal har varit det jag hållit på med. Efter skolan var jag även tvungen att öppna mig för min kompis och berätta om varför jag varit så glad de senaste dagarna, så jag åkte hem till henne. Tack vare att denna dag varit lång har jag hunnit ta lite bilder också. Och denna gång inte bara på mig själv, utan på mina kompisar också. Tänkte det kunde vara roligt att se bilder på lite andra människor än bara på mig, så håll till godo. Hur har er dag varit?

       Min lilla söta kompis J. Tycker inte ni också att hon liknar en katt ?!

But the question is: Will I ever get this things?

Godmorgon på er. Ni har igen gjort mig så glad med era kommentarer, så roligt att få veta att ni gillar det jag skriver. Har funderat på att starta en tävling här som tack för att ni läser och kommenterar. Men vi får se hur det blir just nu har jag lite bråttom, skall på teaterträff snart och den varar runt fem timmar. När jag fick veta det blev jag helt sjukt förvånad, vem orkar ha teaterövning i fem timmar?! Men jag hoppas i alla fall på det bästa och på att få en bra roll. Har ingen tid att ta en bild just nu så ni får nöja er med lite morgon musik istället. Idag får det bli den gamla Idol-stjärnan Calle Kristiansson med låten Walking in Memphis.

Fick idag på förmiddagen ett mejl av en läsare vid namn Linda som skev och undrade varifrån jag får inspiration till att skriva och hur jag formulerar det jag vill skriva ner. Hon skrev också att hon mår dåligt när hon läser kända bloggar. Skriverier om fester, träning, skönhet och pojkvänner gör henne, och många andra bara depremerade. Jag tänkte att jag skulle ta upp detta ämne i bloggen, för det är väl inte meningen att man skall må dåligt när man läser någons blogg? Jag kan erkänna att innan jag började blogga följde jag massor av bloggar och varje gång någon skrev om en häftig fest hon hade varit på, eller om hennes fantastiska pojkvän klickade jag bara bort hela bloggsidan. Nu när jag själv börjat blogga har jag minskat ner på bloggarna jag följer, och antalet är nu nere vid ungefär fem. Jag har också insett att som bloggare väljer man själv vad man tar upp i sin blogg. Alla vill ju få sitt liv att verka lyxigt och fyllt med fester, kompisar, resor och underbara pojkvänner, och då väljer man att bara ta upp sådant i sin blogg för att få alla att tro att man har ett sådant lyxigt liv. Men sanningen är ju helt en annan. Ingen lever ett liv utan sorg, saknad, strid, hat och stunder då man verkligen är nere, inte ens en känd bloggare! Därför tycker jag att det är lite fel att bloggare bara skriver om allt bra som de varit med om. Okej, man skall inte klaga och skriva skit i en blogg för då tröttnar läsarna i längden, men det jag menar är att man ibland verkligen skulle kunna skriva ut att man inte är på världens toppen humör istället för att låtsas att man hela tiden har det så bra och är glad och det ända som någonsin är dåligt är att man har huvudvärk. Nu kanske de flesta tycker att jag inte borde uttala mig om denna sak eftersom ändå ingen läser min blogg. Men åt er som tycker det kan jag säga att jag har otroligt mera läsare än jag förväntat mig efter 1½ månad, och jag är nöjd över att de tycker om min blogg som den är; mycket av det goda men också det dåliga. Tack för att ni läsare finns och tack Linda för ditt mejl!

Roligaste lektionen

Denna vecka är det faktiskt inte samhällsläran, utan denna vecka är textilslöjden högst uppe på listan. Har aldrig riktigt brunnit speciellt mycket för att sy, men har bara börjat gilla det mer och mer nu när vi får sy egna kläder. I love it!

Bästa händelserna

Ni kanske minns att jag för några inlägg sedan skrev att jag är så förskräckligt glad och orsaken till det har nog varit en av de bästa sakerna under denna vecka. Kan inte ännu säga mera än att det är en helt fantastisk person jag äntligen skall få träffa. Längtar redan!

Den mest lyssnade låten

Nu när vintern börjat komma igång ordentligt här så börjar jag längta till våren. Träden börjar få färg igen, blommorna slår ut, fåglarna kvittrar och värmen kommer sakta men säkert. Som lite extra krydda på längtan har jag suttit och lyssnat på Brolles fantastiska låt Det är hon.

Sak jag blivit extra glad över

Alla fina kommentarer ni gett mig även denna vecka. Blir alltid lite extra glad över dem, så fortsätt att kommentera! En annan sak som också gjort mig glad denna vecka är en person som fått mig på extra bra humör och som alltid är så snäll, tack för det!

Bästa ögonblick

Oj, det var svårt att säga denna vecka. Har inte varit ett speciellt ögonblick, inte som jag kan komma ihåg i alla fall. Shit ändå, var ju meningen att jag skulle skriva något vettigt på alla kategorier, men jaja vi bloggare är ju också människor och har inga perfekta liv.

Hur har er vecka varit?

Har idag tillbringat ganska många timmar på att göra ett såkallat "hejdåkort" tillsammans med några kompisar. Kortet skall vi ge åt vår läraren jag redan skev om i ett tidigare inlägg, han som är tvungen att sluta. Jag tycker så otroligt synd om honom och skulle jag få bestämma skulle han vara kvar på skolan och undervisa oss i kemi. Men tyvärr finns det inte så mycket jag kan göra, bara visa hur ledsen jag är för hans skull. Kanske rektorn hade en bra orsak till varför hon inte låter honom stanna, men vi elever skulle säkert gärna vilja höra den orsaken då. Jag menar, varför avskeda någon om det inte finns en bra orsak till det? Blir så irriterad på att en bra lärare måste gå, men jag lyckas ändå hålla humöret uppe och det är helt och håller pågrund av en alldeles underbar person!