Killar. Det könet förstår jag mig faktiskt väldigt sällan på. Alltså det finns ju de där killarna som är hur gulliga som helst och gör allt för tjejens skull så att hon skall må bra och så finns de killar som skiter i hur tjejen mår och bara bryr sig om att de själv får det de vill ha. De flesta tjejer har ju en dröm om hur deras, så att säga, drömkille skall se ut men vad är det egentligen för idé med det när även killarna bara är människor precis som vi tjejer, och därför inte kan leva upp till någons önskemål?

Det här med killar har aldrig riktigt gått något vidare bra för mig. Jag har blivit sårad gång efter gång och faktiskt gett upp hoppet om att det finns någon "riktig" för mig, vilket är väldigt idiotiskt eftersom jag inte ens nått 18 års ålder än. Men vadå, alla vi människor har känslor och ser upp och strävar till olika saker.

Men i alla fall, så har jag nu faktiskt kontakt med en kille som gör mig glad och får mig att känna mig behövd men på grund av alla misslyckanden som har varit, är jag ju osäker som en femåring. Det sägs ju att det alltid är den ena som har starkare känslor för den andra och i detta fall är det jag, vilket är lite konstigt för jag kan inte bli kär. Tro mig, jag har försökt många gånger men det har alltid känt så fel. Eller kanske orsaken är den att det aldrig varit rätt kille? Jag vill i alla fall tacka Johanna som har fått mig att förstå att jag kommer hitta den rätta och att jag är speciell och värd någon bra!

Kom nyss hem efter att ha suttit tre timmar och bedömt två kompisars maträtter. Det var frågan om en mat tävling där min kompis Johanna tävlade mot min kompis Linnéa. Själva orsaken till varför de ville ordna denna tävling var den att de länge bråkat om vem som egentligen lagar bättre mat och de ville få ett bevis på vem som är bättre. Som domare hade de valt mig och vår vän Vera. Vi fick först smaka på Johannas Thai mat som bestod av griskött, risnudlar, ananas och paprika. Jag gillar inte varm paprika så det var inte direkt i min smak men jag tycker det var tufft av henne att våga pröva på någonting lite extra. Linnéa hade gjort Schweizer Schnitzel med potatis, morötter, gurka, stekt lök och tomat, och det var hur gott som helst! Tyvärr orkade jag inte äta upp allt eftersom i det här skedet hade vi ännu två efterrätter oätna. Johanna bjöd oss på choklassufflé med vaniljglass vilket var otroligt gott och hon hade fått ihop en passlig mängd så att det inte blev för mäktigt. Efter chokladsufflén kände man sig överfull så då bestämde jag och Vera oss för att köra vår lilla överraskning åt de två duktiga kockarna. Vi hade nämligen bestämt oss för att testa smaksinnet på dem genom att ha åtta olika ingredienser som de skulle smaka på och sedan gissa vad det var. Det kanske låter sjukt löjligt men ack så roligt! De var båda mycket duktiga, båda hade 5 rätt av 8 möjliga. Efter det här blev det dags för Linnéas efterrätt. Det var en pannacotta med päron på burk och söta hallon. Också det var mycket gott och hon hade också lyckats med mängden. Slutresultatet blev 20 poäng åt Linnéa och 17 åt Johanna, så de är båda ungefär lika bra på att laga mat så nu kan den diskussionen avslutas!

Jag har länge letat efter ett bra läppstift med en färg som passar mig och det är minsann inte lätt! Men nu när jag nästan gett upp hoppet om att hitta en bra färg så hittade jag en som inte var så dum. Kanske det är så att man inte skall leta för att hitta någonting. Tyvärr är det här läppstiftet inte riktigt den färgen jag letat efter skulle gärna vilja att den var lite ljusare och inte så röd men det är endå det bästa jag hittat hittills så den får duga, men mitt letande kommer nog ännu att fortsätta. Läppstiftet är från Lumene i färgen nummer 11 som heter Coral Nude. 

Har ni någongång haft känslan av att någon dumförklarat er? Ja, då är ni verkligen inte den enda! Det är inte så värst ofta som jag har den känslan, men när jag har den sitter den djupt inom mig och väldigt länge. Det är en av de jobbigaste känslorna enligt mig. Att folk tror att man är yngre och mer korkad än vad man är, är bara frustrerande. De verkar tro att min ålder och mitt beteende talar samma språk, men de vet inte hur mycket de misstar sig. Även fast många (snart) 16 åringarna beter sig som fjortisar och står ytterom affärerna och tror att de är coola för att de har en cigarett mellan fingrarna, raggar på varenda snygg kille, skiter i skolgången, använder leggins som byxor och tror att man är världens sexigaste om man sminkar sig svart,svart,svart, betyder inte att jag tänker på samma sätt som dem. Verkligen inte! Skulle jag få sätta en ålder på det psykiska inom mig skulle det nog bli åldern 18, minst.

Nu kanske ni tycker jag är väldigt konstig som skriver om att jag är så himla mogen, men det tycker jag, och många andra också, så varför ljuga? Jag måste säga att jag tycker det är pinsamt när man ser folk, speciellt tjejer, stå och snacka om saker på ett sätt som tolv åringar gör när de i själva verket är runt sexton.

Själv så tänker jag mestadels bara framåt, på hur mitt liv är, eller egentligen skall vara om cirka tio år. Men bara tanken på att ännu vara tvungen att bo hemma minst 3,5 år är bara skrämmande. Här behandlas man, som i säkert de flesta familjer, som om man ännu vore bara sex år gammal. Klart det är bra att man som förälder skyddar sitt barn på bästa sätt, men jag tycker att de också skall se upp till ungdomens känslor, vilja och val och inte alltid tro att den uppfattning som dom har alltid är den enda och bästa. För jag tro bestämt att vissa av dagens ungdomar verkligen kan tänka ganska långt själva och ta egna beslut helt utan föräldrarnas åsikt eller synpunkt.

Många föräldrar tycker att deras dotter inte behöver ha en pojkvänn när hon bara är sexton år gammal. Men då frågar jag mig själv;"Hur i hela fridens namn kan de veta vad någon annan behöver?" Jag menar, bara för att de var unga på 1980-talet och inte hade seriöst förhållande förrän de fyllt typ 20, betyder ju alls inte det att vi, som är unga på 2000-talet, också måste ha det så. Det är hela den här grejen som jag tycker att är så fel! Det finns verkligen ungdomar som har hittat en flick- / pojkvänn när de varit typ 15 och sedan förlovat sig. Och varför det? Jo, för att de har gillat varann och det har känts rätt helt enkelt. Så snälla föräldrar, sluta upp med att tro att ni vet bäst när man kan ha ett seriöst förhållande, för det kan ni inte. Hur mycket ni än skulle vilja!

En annan sak som jag och mina föräldrar också har så olika är nog det här med att var i världen man vill bosätta sig. Min pappa har alltid älskat att bo på landet och därför bor vi långt ifrån stan halft inne i skogen utan någon som helst social kontakt med någon. Mamma däremot har gillat att flytta på sig och alltid bott några kilometer ytterom stan och det är den största saken jag ser upp till henne för, just därför för att hon tänker som jag. Jag vill inte bo ute på landet och känna mig osocial, utan jag vill bo inne i stan där jag har möjlighet att kunna träffa de människor jag vill och ha nära till allting. Tyvärr så lönar det sig inte att prata om det med någon som är besatt av att bo på landet, eftersom den ändå inte förstår.

Oj, vad långt detta inlägg blev! Men det är alltid härligt att få skriva av sig om sina tankar och känslor åt någon som inte direkt har svar på tal. Mycket trevligare och bättre så. Har ni någon åsikt om detta? Kommentera, då!

Idag fyller Johanna 16 år och jag har, som alltid den är dagen, namnsdag! Inte för att namnsdag är någon vidare stor högtidsdag så är det ändå lite roligt att inte vara helt, så att säga, ytterom när min kompis gratuleras. Lite tur har jag där minsann. Ikväll blir det ett litet, litet kalas tillsammans med familjen och farmor &  farfar. Men nu skall jag göra mig klar inför ännu en sista skoldag denna vecka, I`ll talk to you later!

Ni får ursäkta det att jag bloggar så sent idag, men det är först nu jag fått en ledig stund att sitta ner och skriva. Har varit en lång dag fylld med studiebesök och bussresor. Personligen så gillar jag inte att åka buss långt och länge men när man åker tillsammans med sin klass, och fram för allt sina vänner, så går det finfint! Men för att återgå till själva saken, så var hälften av alla nionde klassister på studiebesök till Borgå idag. Först åkte alla ut till Haiko till Inveon och bekantade sig med linjerna där. Jag måste säga att det var otroligt roligt och intressant att få höra både lärare och elever berätta om de olika linjerna helt av egen syn på saken, även fast ingen av linjerna där är någonting för mig. Som mat fick vi världens godaste skinklåda som eleverna på kocklinjen hade gjort under förmiddagen. Efter maten fortsatte bussen till Borgå Handelsläroverk där de elever som ville bekanta sig med den skolan steg av, och jag var en av dem. Skolan såg bra ut precis som många som varit där har sagt, men guidningen som var planerad att vara en timme var bara drygt 20 minuter, så resten av tiden satte vi i ABC och glodde ut ur fönstret. Men jag klagar inte, det var en bra dag och jag ångrar inte att jag valde att åka med. Vad har ni gjort idag?

Som de flesta av er säkert redan vet så har jag alltid textilslöjd på onsdagarna och är alltid lika glad när jag får fortsätta sy på min härliga klänning. Idag sydde jag in den ett par centimeter, sydde kanterna och fick äntligen fast blixlåset. Känns som att den snart börjar bli färdig fastän innerfodret ännu fattas och den är helt för stor vid halsen. Men tack vare vår dukiga lärare går allt detta att fixa. Har även haft en lång härlig foto stund tillsammans med mina två kompisar Johanna och Ida. Just nu är Johanna här och därför lägger jag inte nu ner mera tid på att skriva, men ni får i alla fall några bilder från dagen.

Vill påminna er läsare som bor i Finland att idag kolla på den nya finska serien Helsingin Herra på MTV3 klockan 21:00. Enligt recensionerna så skall den vara bra och intromusiken är ju bara för bra! Har tyvärr inte själv tid att kolla idag är som sagt tvungen att ta itu med allt skolarbete, men om någon av er ser på det så skulle det ju inte alls vara fel om ni ville kommentera lite och berätta vad ni tyckte om den. Och ni som bor i Sverige och inte har möjlighet att se på våra serier här i Finland får i alla fall lyssna på intromusiken till serien.