Det har jag och ni som också har det kan kanske hålla med mig om att det inte lyckas. I alla fall inte lika bra som med ett hjärta fyllt med lycka. Okej, detta inlägg skall inte handla om brustna hjärtan, det är bara titeln på en låt jag hört extra mycket på under denna vecka och som jag vill veta er åsikt om. Vad har ni förresten haft för er idag? Jag har stått ute och väntat på en buss som aldrig dök upp, kommit för sent till skolan, experimenterat, kolla igenom buss tidtabeller, övat på tyska perfekt satser, igen väntat på en buss till Borgå, suttit och prata om allt mellan himmel och jord med mormor och såklart skickat iväg ett par sms åt pojkvännen. Konstigt nog så har allt detta tagit kål på mig och jag är otroligt trött, så det får bli tidig sängdags idag med ,så önskar er alla Godnatt! 

Denna kväll är en sådan kväll då man inte skulle orka göra någonting annat än sova. Men jag vet att om jag går och lägger mig nu kommer jag vakna redan runt klockan tre i natt och det känns ju inte så värst trevligt. Så kvällen får bli tilbringad med att ligga i sängen och kolla på Sex and the City säsong 1, prata med pojkvännen och gå och lägga sig tidigt för att orka med en skoldag imorgon. Inte för att man behöver överdrivet mycket sömn för att klara av en fredag, men alltid behagligare att vakna efter en natt med ordentlig sömn. Vad skall ni sysselsätta er med ikväll?

Fy på mig! Nu har jag igen varit en dålig bloggare och denna gång har jag också en bra orsak varför. Jag har jobbat för fullt på min tidning för att få med så mycket som möjligt och för att få den till den bästa. Ni kanske förstår att det tar massor av tid att få ihop en tidning, 15 timmar som vi måste lägga ner på projektet, räcker absolut inte! Jag är säker på att jag redan jobbat runt sju timmar på den och den är verkligen inte nära på klar. Jag har inte ens visat min planering för min coach än så i princip så kanske allt arbete jag gjort är onödigt om hon inte godkänner det. Men det hjälps inte och gör inget, för så mycket som jag älskar att skriva så skriver jag gärna mycket mycket mera ännu och till och med vissa saker om igen om det behövs. Och nu när jag ligger sjuk här hemma så spenderar jag mer än gärna min tid på att skriva. Vad har ni hållt på med idag?

Jag fick för en ganska lång tid sedan ett spörsmål  av en läsare om jag kunde skriva en så kallad recension om Bruno Mars låt It will rain och på grund av brist på ämnen att skriva om känns det att det nu är dags att ta itu med den. Jag har nu suttit och lyssnat igenom låten två gånger och jag måste säga att den inte riktigt är en sådan låt som fastnar och som jag går runt och nynnar på i flera dagar efteråt. Tyvärr. Jag brukar fastna för nya låtar men inte för denna, och jag vet inte heller riktigt varför, kanske för att Bruno inte riktigt spelar sådan musik som passar mig. Jag är sådan som inte bryr mig om låtgenré eller artist för det finns så många artister som är urdåliga men kan ha en enda bra låt, som Bruno har i det här fallet och det är låten Just the way you are. Samtidigt som Bruno blev lite dissad av mig måste jag passa på att berömma Veronica Maggio. Har suttit och lyssnat på henne största delen av matte lektionen idag och hennes röst ger mig verkligen motivation till att räkna tråkiga ekvationslösningar. Den låt som spelades på för fullt var Sju sorger. Gillar ni också den?

Dels för att jag inte skrivit något på länge och dels för att jag nu sitter här och längtar som en galning efter min pojkvän tänkte jag försöka få till ett litet tanke inlägg och denna gång kommer det faktiskt att handla om, surprise surprise, killar och förtroende. Jag vet att de flesta av mina lite längre inlägg handlar om killar, men grejen är den att de är så otroligt svåra att förstå sig på men ändå är de ett av de bästa sakerna man kan prata och skriva om så jag kör på med liknande ämne som jag brukar! Mina tankar om förtroende har jag dock aldrig skrivit om förut så nu tror jag bestämt att det är dags för det. Orsaken till varför jag väljer att skriva om det nu är den att efter att min kille åkte hem idag fick jag frågan av en person om jag litar på honom, och hur kan jag vara säker på att han inte har någon annan än mig när vi inte direkt bor grannar och kan kolla varandras handlingar 24/7. Jag måste erkänna att jag blev lite osäker och tänkte på att det faktiskt kan vara så, men sedan slängde jag iväg den dumma tanken. Att direkt tro det värsta om folk är bara dumt, och livet är sådant att man måste ge andra personer chanser och möjligheter att visa vad de går för. Ibland löper det på utan problem och ibland kan stoppet kallat otrohet komma och man känner sig illa behandlad och alldeles nere på botten, men hjärtat blir helt igen fastän det känns som att det inte skulle det, och på grund av det är det många som inte vågar lita på någon, men då skall ni fråga er själva om det verkligen är värt att förlora personen i frågan bara på grund av att ni inte vågar ge den ens lite av ert förtroende. Personligen så är jag osäker och har svårt att lita på människor som jag inte känt en längre tid, men nu tvekar jag inte en sekund. Allting känns super bra och jag är lycklig, så vad mera kan man önska sig?

Oj, under de dagar jag inte bloggat har jag fått mejl med frågan vart jag tagit vägen när det aldrig dyker upp nya inlägg här. Som svar till er som mejlat mig och er alla andra som gått omkring och undrat, så är orsaken den att jag har tillbringat helgen med min pojkvän och då känns det onödigt att lägga ner tid på att blogga. Han åkte nyss hem och jag längtar redan efter honom, kanske det man skall göra när man är förtjust i någon? I alla fall så hade jag den bästa helg på väldigt länge och tycker att det är synd att den tog slut så fort. Jag fick en alldeles underbart gullig present av Simon, som jag nu får sitta och se på och längta efter honom tills vi ses igen. Hur har er helg varit?

..men jag har haft mycket att göra. Städa, läsa på prov, vara nervös, fixa grejer och träffa den där alldeles underbara speciella personen! Det är många av er som undrat och frågat vem den där speciella typen är, och nu kan jag ju säga att det är någon som är väldigt väldigt viktig för mig, nämligen min pojkvän. Singel som jag har varit länge nu är verkligen överlycklig över att ha hittat en person som verkligen bryr sig och accepterar mig. Orsaken till varför jag inte direkt berättade ut allt om den där personen är den att jag inte vill ta ut saker och ting i förskott så jag berättar allting först sen när det är alldeles säkert, som det är nu. Har någon av er gissat att det hängde ihop så här?