Fann de här två underbaringarna på Seppälä idag för endast 20 euro styck! Det ända problemet är att fastän jag köpte den rosa är jag inte riktigt övertygad om att det är den bästa färgen för mig. Kanske den violetta ändå skulle vara bättre. Jag har nu 14 dagar på mig att bestämma mig, om jag skall lämna tillbaks den rosa och köpa den violetta istället eller om jag behåller den jag redan köpt. Johanna och jag kom fram till att den violetta är mera "jag" eftersom jag är mörk och den likaså, men eftersom klänningen är menad att användas på sommaren är den rosa så mycket somrigare och får mig att se ljusare ut. NU behöver jag verkligen er hjälp! Vilken tycker ni att ser bättre ut på mig?

Hoppas, hoppas, hoppas så mycket på att få åka hit i juni! Ser det inte bara för härligt och mysigt ut?

Blev lite knäsvag när pojkvännen idag skickade denna bild på sig själv. Jag som trodde att det skulle vara skönt att vara lite ensam nu efter att han var här en så lång tid, men nehej där hade jag fel, jag saknar honom som en idiot. Men som tur har jag annat i mitt liv så som bloggen, plugg, familj och fram för allt vänner som får min saknad att dämpas ned lite och får mig att tänka på lite annat emellan. Tack för att ni alla finns, ni är guld värda!

Efter att pojkvännen åkte hem igår har jag tillbringat helgen hos mormor tillsammans med kusinerna. Träffade även mamma som berättade att det skall bli bröllop mellan henne och hennes sambo, så om två månader får man klä sig i klänning vilket alltid är roligt! Jag vill nu passa på att tacka er för era kommentarer! Fortsätt med dem, ni gör mig så glada med dem och en del av kommentarerna får mig att tänka efter om saker i vardagen och nya idéer till inlägg. Men tillbaks till helgen; för övrigt har jag upptäckt alla sommar blommor som redan har slagit ut i mormors trädgård (så nu får våren gärna stanna kvar och snön smälta bort helt!) och bara legat inne och latat mig, så är jätte rastlös just nu. Usch! Att det nu är dags för städning gör ju inte situationen så värst mycket bättre. Hur mår ni idag?

Det är många som har bett om att få se bilder på pojkvännen, och jag måste erkänna att jag faktiskt var lite tveksam över att visa bilder på honom då jag tycker man kan få hålla grejer lite privat även fast man har en blogg. Men så fick jag helt plötsligt en kick i baken av pojkvännen som absolut ville ta bilder på oss när jag kom in genom dörren efter skolan. Så nu vill jag visa honom för er, dels för att så många bett om det och dels för att han ju verkligen är killen som har mitt hjärta. Så, här är bilderna och samtidigt som ni får nöja er med dem önskar jag er godnatt! Vi hörs imorgon igen.

(Detta inlägg är till för att få personer att tänka efter. Inte ta illa upp!!)

Har ni någon gång blivit kär i någon över internet, eller varit med om att någon kompis eller släkting blivit det? Jag har varit med om det sist nämnda och därför vill jag diskutera saken för att få veta era erfarenheter och åsikter. När en nära kompis fått kontakt med en kille(som dessutom har en helt annan kultur, religion, språk, valuta och ålder) över internet blir man som kompis lite chokerad och fundersam. Redan nu finns det säkert personer som tänker; ja men vad fan rör det dig i ryggen?! Ja, men det är ju liksom klart att det gör det, och det finns många orsaker till varför det gör det. För det första så är det frågan om en nära vän som inte förstår vad hon gett sig in på och är besatt av en okänd person, och för det andra så accpteras ingen annans åsikt om saken eftersom man enligt kompisen inte borde bry sig och hon är blind av kärleken.(Okej man kan inte älska någon man inte träffat då man inte känner till personens riktiga jag). En annan grej som också får en att fundera är att varför man är tillsammans med någon man skäms över. Eller varför är det då en så storslagen grej om ett par personer får reda på förhållandet, om man verkligen står för sin förälskelse och känslor? Rätta mig om jag har fel, men är inte det ett tecken på att man inte riktigt själv är säker på förhållandet? En sista sak som jag ännu vill nämna är det att jag tycker det är så synd att en lång vänskap verkar betyda mindre än en okänd person, men det är en sak som måste uppfattas av personen i frågan och före hon inser sanningen finns det inte mycket man kan göra. Tyvärr..

Ja nu skall jag minsann klaga; fy vilken dag! Är så otroligt trött och har ingen motivation till någonting(därför får ni nöja er med en gammal bild, det positiva i den är det att minen passar in perfekt!). Kvällen kommer tillbringas tillsammans med pojkvännen, pizza och tyvärr en gnutta läxor. Det ända som riktigt har piggat upp mig idag var Saras roliga text hon skrev under matte timmen där hon berättade att hon skulle dammsuga sina skor. Även J:s sätt att skriva upp engelska läxan är lustigt, och fick mig också att skratta till som om jag aldrig hade skrattat tidigare. Som ni märker så är jag över trött och borde inte ens blogga, men jag kan bara inte låta bli att göra det. Dock så blir det ju inget meningsfullt inlägg precis men,men. Hur har ni haft det idag då?