Spanien förknippas med sommar och sol och det gjorde även Spaniens Eurovisions bidrag Que me quiten lo bailao ifjol. Bidraget släpptes ut på youtube och på förhandstitten i TV några veckor innan vi åkte till Italien, så varje gång jag hör den låten blir jag så glad och tänker tillbaks på den underbara tiden veckorna strax före vi skulle åka iväg och under de sex dagarna vi var i Lucca och Florence. Jag längtar så fruktansvärt mycket tillbaks. Till de underbara städerna, den härliga stämningen i gruppen, pizzorna, alla platser vi besökte och fram för allt glassen! Men som tur finns låten Que me quiten lo bailao, som idag har fått stå på repeat. Hurdana känslor ger låten er?

Vilken diskussion förra inlägget uppväckte! Roligt att så många kommenterade och sade sin åsikt och berättade om egna erfarenheter. Ni får gärna fortsätta skicka era åsikter om saken. Idag har jag ingen riktig lust till att blogga, då jag har ekvationsuppgifter och engelsk läsförståelse att göra. Jag är otroligt motiverad till att plugga matte, vilket är mycket sällsynt när det gäller mig! Engelsk läsförståelse känns bara onödig...suck! Men det är bara att ta tjuren vid hornen och göra det, så jag inte behöver göra det under påsken när pojkvännen är här. Som peppande musik fungerar Daniel Adams-Rays låt Lilla lady som jag nu har gått runt och nynnat på i ett par dagar. Låten är inte ens min stil, men ändå kan jag inte sluta lyssna på den. Vad tycker ni om den?

Som i låten Om du lämnade mig nu av Lars Winnerbäck, går jag inte under fastän jag blir lämnad. Nu är kanske er första tanke den att det tagit slut med pojkvännen, but no, det är inte så det ligger till. Hela grejen är rätt personlig så tänker inte ta upp den här, eventuellt någon gång senare om det känns bra. Jag känner bara att jag vill skriva av mig, då det alltid får mig att må bättre. Som jag skrev så har jag inte blivit dumpad av pojkvännen, utan av en person som borde stå mig ännu närmare men dock inte gör det. Denna grej kom faktiskt inte helt som chock, men trots det fällde jag ändå tårar. It´s just me. Har ni någon gång blivit dumpade av någon kille, kompis eller någon inom familjen?

Det har jag och ni som också har det kan kanske hålla med mig om att det inte lyckas. I alla fall inte lika bra som med ett hjärta fyllt med lycka. Okej, detta inlägg skall inte handla om brustna hjärtan, det är bara titeln på en låt jag hört extra mycket på under denna vecka och som jag vill veta er åsikt om. Vad har ni förresten haft för er idag? Jag har stått ute och väntat på en buss som aldrig dök upp, kommit för sent till skolan, experimenterat, kolla igenom buss tidtabeller, övat på tyska perfekt satser, igen väntat på en buss till Borgå, suttit och prata om allt mellan himmel och jord med mormor och såklart skickat iväg ett par sms åt pojkvännen. Konstigt nog så har allt detta tagit kål på mig och jag är otroligt trött, så det får bli tidig sängdags idag med ,så önskar er alla Godnatt! 

Jag fick för en ganska lång tid sedan ett spörsmål  av en läsare om jag kunde skriva en så kallad recension om Bruno Mars låt It will rain och på grund av brist på ämnen att skriva om känns det att det nu är dags att ta itu med den. Jag har nu suttit och lyssnat igenom låten två gånger och jag måste säga att den inte riktigt är en sådan låt som fastnar och som jag går runt och nynnar på i flera dagar efteråt. Tyvärr. Jag brukar fastna för nya låtar men inte för denna, och jag vet inte heller riktigt varför, kanske för att Bruno inte riktigt spelar sådan musik som passar mig. Jag är sådan som inte bryr mig om låtgenré eller artist för det finns så många artister som är urdåliga men kan ha en enda bra låt, som Bruno har i det här fallet och det är låten Just the way you are. Samtidigt som Bruno blev lite dissad av mig måste jag passa på att berömma Veronica Maggio. Har suttit och lyssnat på henne största delen av matte lektionen idag och hennes röst ger mig verkligen motivation till att räkna tråkiga ekvationslösningar. Den låt som spelades på för fullt var Sju sorger. Gillar ni också den?

Medan jag sitter här och väntar på att en person skall komma hem kommer det upp massor av tankar i huvudet. Inga direkt konkreta, utan det är lite av varje och vissa kan man inte ens beskriva för att de sitter så djupt inne. Men det är mycket tänkande om beslut jag fattat och saker jag gjort, har jag verkligen följt reglerna och gjort rätt? Kanske det är så att man aldrig riktigt får veta svaret på den fråga då man på förhand aldrig kan veta hur någonting skall bli, även fast man tycker att man valt den bästa vägen eller bästa alternativet. Det är många som redan nått sina trettio år i livet och som tycker att vi 16 åringar har det lätt, men då undrar jag om de verkligen vet vad de snackar om. Det är nu som vi måste vara extra noga med vad vi säger och gör för säger vi något dumt eller handlar dumt så kan det påverka våran framtid. Man tycker att man vet så mycket när man är 16, men egentligen vet man ingenting. Som lite hjälp att gräva fram mina innersta tankar så att de skall bli synliga lyssnar jag på Melissa Horn. Hennes röst och sätt att framföra sången är helt fantastisk, I love it! Med dessa meningar och denna sång önskar jag er godnatt..